alltså jag f örstår inte hur jag kan sitta här och vara någorlunda pigg på en måndag när jag bara fick tre timmars sömn. Sjukaste! Det som är mindre roligt är att jag har väldans ont i min mage. MEN , nog med klagande för idag. Från och med nu kör jag stenhårt på "carpe diem".  Ja, jag ska göra mitt bästa för att "fånga dagen"

btw...

Igår så tankade jag ner en testversion av photoshop, som jag spendarade kvällen att roa mig med. Man kan ju hoppas att min inspiration sätter lite fart nu. För det känns som det är lite dags för det nu! Nu har jag dock inget mer intressant att skriva av mig. Så jag återgår till vår seriösa multimedia lektion.

Nu ligger jag här och vrider och vänder återigen,  ensam och frusen i min säng.

jag saknar kärlek, och allt som har med kärlek att göra. Jag vill liksom bli "head over heels" ännu en gång, sväva på sockervaddsmoln och allt vad som hör till en fjärilskittlande förälskelse. Allt detta filosoferande om kärlek denna kväll ledde till bilden ovan, vilken jag blev något nöjd med faktiskt. (utanattskryta).

Söndagen har varit mer händelserik än vanligt faktiskt. Jag var ute och tog en caffe latte med två tjejkompisar, som satt och diskuterade väldigt intressanta och givande ämnen måste jag säga. Något jag bara måste få med i detta inlägg ar en annan ful grej som hände oss när vi promenerade på kristianstads gator.

Ok, det här kommer inte bli lätt att förklara, men jag ska försöka ge en så målande beskrivning jag kan. Vi tre tjejer gick och samtalade och fjöntade oss lite längs gatorna, tills vi plötsligt hamnar bakom en äldre kinesman, som var väldigt väldigt långsam. Han vänder sig om, stannar till lite och tittar på oss. medans han ler med hela ansiktet och säger något som låter som "hej"!

vi hejar tillbaka. Men jag tror inte den mannen fattar vinken eftersom han utbrast något i stil med "bah" eller "vah" inte helt säker.. sen börjar vi iallafall nästan gråta av skratt. För synen av denne lille gubbe som var så glad men samtidigt så otroligt lost, var riktigt skrattretande, tydligen så tyckte han det också, för han började med skratta för fulla muggar, vilket ledde till att jag skrattade mig tårögd.

yepp, mer än så hände i stort sett inte. Om man ska bortse från resecentrumsslisken som knackade på fönstret och gav äckliga blickar när vi passerade. euh säger jag helt enkelt bara!  Nu ska jag ge sömnen ett försök till.

godnatt kära blogg, och ni som läser den, om det är nån! hihi