jag hoppas verkligen, på att det finns något underbart som väntar efter detta liv, istället för ett evigt mörker i en kall grav.  

Ibland börjar man fundera, och filosofera om vad som händer efter döden.

och en känsla av sorg kommer över en.

Idag tog min nittiosexåriga gamla vän sitt sista andetag, och han dog av hederlig ålderdom. En död, fullständigt fri av sjukdomar som vi alla hoppas på att få bemöta. Några tårar har inte trillat ner för min kind ännu, hans naturliga bortgång tröstar mig på något sätt. Vetenskapen om att han inte fick lida sin sista stund lindrar min sorg.

Idag har mina tankar cirkulerat runt denne gamle man vid namn John Sällberg. Minnen om min barndom på landet uppfyller mig, Minnen om hur roligt jag hade det med John, hur många gånger jag bjöd han på tekalas i min lilla lekstuga, och hur han glädjeligen alltid spelade med på mina små låtsatslekar.

Hur vi alltid satt och väntade på glassbilens melodi uppe vid stengäret som angränsade till mjällby ljungas fridfulla skogar. Hur jag alltid såg honom som min bästa vän. Även om han var vuxen, så hade hans barnsliga ådra inte försvunnit. John hade aldrig en egen familj, egen fru, egna barn. Så jag antar att det var därför han umgicks så mycket med mig och min syster under vår uppväxt. Vi VAR hans familj. jag , mamma och petronella och min gamlamormor elin , som var hans syster. Jag kan säga helt ärligt, att en sådan snäll människa har jag aldrig stött på i mitt liv , som John Sällberg.

så vila i fred, min vän.